Kategoriarkiv: Betraktelse

Dags nu att rädda våra skogar!


En vanlig syn i våra skogar!

När vi åker runt i våra närliggande skogar här i kommunen kan vi med blotta ögat se hur skogen försvinner. Kalhyggen här, kalhyggen där. Sönderkörda marker av skogsmaskinerna, försvunna svampställen och rotvältor ute på de vida hyggena från omkullblåsta frötallar.

Det är sorgliga syner vi ser.

Jag sammanfattar här en intervju med EU:s miljökommisssionär Virginius Sinkevicius, som SVT publicerat tidigare – 6 oktober 2021:

I en intervju med SVT kritiserar EU Sverige för det svenska skogsbrukets kalhyggen. Enligt EU-kommissionen skadar kalhyggena klimatarbetet och den biologiska mångfalden.

I somras höll EU-kommissionen presskonferens och lanserade en skogsstrategi, där bland annat kalhyggen kritiseras. I en intervju med SVT förklarar EU:s miljökommissionär Virginius Sinkevicius nu sin syn på svenskt skogsbruk. 

– Forskning visar att kalhuggning ska användas med försiktighet och bara i specifika situationer, säger Virginius Sinkevicius.  

Det land som står för den största delen av Europas skogavverkningar är Sverige – 27 procent av all avverkning görs här. Och fort har det gått. Den avverkade ytan med skog i Sverige har ökat med 36 procent de senaste nästan 20 åren. Den nya studien ligger till grund för Virginius Sinkevicius kritik av det svenska skogsbruket.  

– Kalhuggning förstör marken och leder till planterade monokulturer. Jag tror inte att det är rätt lösning. Det vi förespråkar är att hugga enstaka träd, säger han. 

Den nya EU-strategin går helt på tvärs mot det svenska skogsbrukets praktik. EU-kommissionen vill undvika plantering av samma trädslag. De vill även att kalhyggen ska undvikas eftersom de släpper ut stora mängder koldioxid.

Enligt Virginius Sinkevicius är ett ändrat skogsbruk viktigt för att nå EU:s klimatmål. 

Virginius Sinkevicius – EU:s miljökommissionär.

– Skogen har en viktig roll att spela. Och om vissa skogsbruksmetoder gör det motsatta, släpper ut koldioxid, så hjälper de oss inte att nå våra mål, säger han. 

Virginius Sinkevicius vill även att Sverige skyddar sina naturskogar som i dag bara består av drygt 10 procent av skogen. 

– Jag skulle väldigt gärna vilja se dem skyddade. Vi måste se till att vi inte bara har planterade träd. Och vi måste se till att skogen fungerar som ett ekosystem och att de kan bidra till att vara en lösning för klimatförändringarna, säger Virginius Sinkevicius.

– Skog har gjort jobbet att absorbera koldioxid väldigt väl de senaste 360 miljoner åren och jag anser att de ska fortsätta göra det jobbet.

Så långt sammanfattningen av intervjun från SVT.

I denna sluttning nedanför skogstorpet Backens i närheten av Haraldsjön utanför Riddarhyttan växte tidigare en gammal barrskog med inslag av lövträd, växter, mossa och svampar. Nu ser det ut så här. Ett av våra bästa svampställen och en fantastisk skog är för alltid borta.

Här är en intressant länk som jag rekommenderar:
https://skyddaskogen.se/

En egen fundering som avslutning:
Vi i Sverige är snabba att fördöma skövlingen av Amazonas regnskogar.
Men vi ser inte om vårt eget hus här hemma!

Att sätta punkt för något…

Valnämnden i Skinnskatteberg har haft sitt sista sammanträde för denna mandatperiod. Två val har genomförts under perioden, ett EU-val 2019 och ett val nu i höstas den 11:e september till Kommunfullmäktige, Regionfullmäktige och Riksdag.

Valnämnden i Skinnskatteberg består av fem ordinarie ledamöter och två ersättare. Dessa utses av Kommunfullmäktige inför varje ny mandatperiod. Nämndens uppgift är att organisera de val som hålls under perioden. Ett slags myndighetsutövning. Till sin hjälp har nämnden en tjänsteman, kommunsekreterare, som bistår i arbetet. Jag har varit ordförande i nämnden under denna mandatperiod, 2019-2022. Det har varit både intressant och stimulerande.

Vid det senaste valet var drygt 40 personer engagerade som röstmottagare. Medborgarna kunde rösta på fem olika platser i kommunen, Hemgården, Sankt Davidsgården, Hedgården, Riddarhyttans gymnastiksal och kommunhuset. I kommunhuset pågick förtidsröstning under två veckor innan ordinarie valdag. Rösterna räknades under söndagskvällen den 11:e september och transporterades sedan till länsstyrelsen på måndagen. En sluträkning av de förtidsröster som inkommit från andra kommuner och utlandet gjordes sedan på onsdagen av Valnämnden. Länsstyrelsen fastställde därefter det slutgiltiga resultatet. Se gärna här: www.val.se och klicka dig fram till Skinnskatteberg, så kan du se hur många röster de olika partierna fick.

I och med att jag slog klubban i bordet och avslutade valnämndens sammanträden förra veckan, så torde jag ha fullgjort mitt sista uppdrag som förtroendevald i kommunen.

I mitten av 1980-talet var jag aktiv i Surahammar när jag bodde där. Satt i socialnämnden. Efter att ha flyttat och bott några år i Riddarhyttan kom jag in i politiken även här i kommunen. Fram till nu har jag haft olika förtroendeuppdrag i Skinnskattebergs kommun. Det sista uppdraget jag nu lämnar ser jag som mycket ansvarsfullt och viktigt. Att vara ordförande i Valnämnden och att därmed ha ansvar för att demokratin fungerar på ett lagenligt sätt, är ju grundbulten för demokratins existens.

Men nu sätter jag alltså punkt för mitt kommunpolitiska arbete. Det är med delade känslor men med en visshet att andra tar vid och står upp för demokratin även fortsättningsvis.

Härmed förklarar jag sammanträdet avslutat…

Falles – ett torp i skogen

Om man åker skogsbilvägen från Riddarhyttan och Källfallet norrut via Skilbyarna och Fyrkanten på väg mot Ribäcken, Lövslätten och Malingsbo, passerar man ungefär halvvägs ett gammalt torpställe som hette Falles. Denna skylt efter vägen utmärker platsen.

Platsen är relativt högt belägen – ca 250 m över havet – och är på äldre kartor benämnt “Fallet”, men Riddarhytteborna har alltså kallat denna plats för Falles under många år.

Resterna efter en jordkällare syns från vägen. Det välvda taket av slaggsten har stått pall för väder och vind under alla år.

Jordkällaren vid Falles

Torpet låg bakom jordkällaren i väst-östlig riktning och mätte ca 9×7 meter med en förstukvist på södra sidan. Av byggnaden finns endast en del av grunden bevarad, samt en tegelhög efter skorstenen.
Det är oklart när torpet byggdes.

Husgrunden – ett hörn.

Cirka 50 meter söder om husgrunden, på söder sida om nuvarande väg, låg ladugården. När den byggnaden revs 1954 ska trävirket ha plockats ner och använts till en hockeyrink på “Sahara” i Källfallet.

Ruinen efter ladugården vid Falles, som den ser ut idag.

Riddarhyttebon Ivar Jansson gjorde i slutet av 1970-talet en genomgång av rivna torp och boplatser runt Riddarhyttan. Han har på ett mycket förtjänstfullt sätt dokumenterat de olika torpställena. Jansson redogör i sin sammanställning för vilka människor som bott vid de olika torpen, samt i någon mån försökt återge hur boskapsbestånden såg ut.

Den sista brukaren ( åren 1930-1950 ) vid Falles var Theodor Bergman med hustrun Emma.
Deras barn hette: Filip, Folke, Olle, Anlis och Åke.
Djurbesättningen torde ha varit 3-4 kor, kalvar, 1-2 grisar och höns.
Brukarna av torpet under 1800-talet och 1900-talet var skogsarbetare, körare och kolare.

År 2005 tog Västmanlands Museum fram en skrift där man inventerade levande kulturväxter vid lämningar och torp i Lillhärads socken och kring tio övergivna och raserade torp omkring Riddarhyttan. Bilden ovan kommer från den skriften. Fotografen är okänd.

När inventeringen gjordes 2004 fanns runt torpet vid Falles: Träjon, Röda vinbärsbuskar, Olvon, Renfana och Syren.

För den växtintresserade kanske ett besök vid platsen fram i juni/juli ger en del intressanta spår efter kulturväxter.