Tänker mig en sensommarkväll vid gården “Falles” mellan Källfallet och Lövslätten, en sensommarkväll på 30-talet. Jordkällaren med slaggstensvalvet kom väl till pass…
Mera info om torpet finns under kategorin “Historia” här på denna webbplats!
Kungen har gjort ett mycket oväntat uttalande. Han tycker att det var fel av riksdagen att på sjuttiotalet ändra i tronföljden så att en förstfödd prinsessa skulle kunna få ta över som statschef. Denna grundlagsändring gjorde att kronprinsessan Victoria blir kommande monark istället för sonen prins Carl Philip den dagen som kungen avlider. Detta har alltså vår konung gått och funderat på i 43 år (!) och tydligen varit väldigt besviken!
En stilla tanke som direkt for genom mitt huvud när jag hörde om detta : Kan kungen ha berättat om sin tanke för vår nya regering må hända?
Alltså, kommer vi inom kort att få ett förslag till grundlagsändring från den konservativa, nationalistiska regeringen, som styr vårt land nu, så att “ordningen återställs” och att det blir omöjligt för en kvinna att bli statschef i Sverige?
Jag tänker att republikanska föreningen får nya medlemmar i kölvattnet av denna historia i vilket fall!
https://www.republikanskaforeningen.se/
Denna text och några av bilderna har tidigare varit publicerade i nr 6 av tidskriften Periferi.
Vem bygger en hoppbacke på en bergknalle mitt ute i skogen?
Året är 1939 när Uttersbergs Idrottsklubb inviger sin egenhändigt ihopsnickrade hoppbacke vid Smaltorp väster om Hedströmmen, nordväst om samhället.
Man drömde antagligen om att få sväva. Sväva som svenske mästaren Sven Selånger, som hade vunnit både OS- och VM-medaljer i den ärofyllda sporten.
Backen var förhållandevis stor, man kunde hoppa hela 24 meter. Vid invigningen den 5 februari kom ca 2000 betalande åskådare! Ett extra tåg från Köping var insatt på den smalspåriga järnvägen KURJ och lottakåren sålde varm korv…
Intresset för backhoppningen svalnade dock ganska snart och redan 1945 hölls den sista hopptävlingen.
Naturen har idag återtagit bergknallen och hoppbacken är numera i stort sett bara ett minne blott.
Bilderna till denna text har jag fått låna av Skinnskattebergs hembygdsförening. Tack för det!
Om du vill veta vad nr 6 av tidskriften Periferi innehöll, då kan du
KLICKA HÄR.
Mellan Övre och Nedre Skärsjön i Riddarhyttan, nordväst om Bäckegruvan, på båda sidor om riksväg 68 ligger Riddarhyttans första kopparverk med anor från 1400-talet. Ett fornminne.
Jag observerade för en tid sedan att någon, jag antog att det var det stora skogsbolaget, hade tippat minst två stora gruslast efter den körväg som går från väg 68 upp mot Övre Skärsjön. Mina misstankar kom direkt att man skulle förstärka vägen för att kunna avverka skog längre upp. Alltså grusa upp en körväg för timmerbilar över fornminnet.
När jag kontrollerade hur det såg ut ovanför fornminnet kunde jag konstatera att man redan då hade avverkat ett stort område från denna körväg västerut bort mot Sjögruvan, Övre Skärsjöns sydvästra hörn.
För att få ut detta timmer antog jag att man planerade att köra med timmerbilar och skotare över fornminnet, och även kanske lägga upp timmer och ris på norra delen av fornminnet.
Jag skrev därför ett brev till Länsstyrelsen, beskrev vad jag hade iakttagit och ställde följande tre frågor:
– Om det är som jag befarar, kan detta verkligen vara tillåtet?
– Är detta något som det stora skogsbolaget har meddelat Länsstyrelsen?
– Har Länsstyrelsen sagt JA till detta?
Dagen efter att jag skrivit brevet till Länsstyrelsen var gruset utplanat och förstärker nu en körslinga runt på fornminnet.
Det gick bara någon dag, så hörde en tjänsteman från Länsstyrelsen av sig. Hon sa att utifrån vad jag hade skrivit, och vad jag berättade så hade hon för avsikt att åka upp till Riddarhyttan och se på plats hur det såg ut vid fornminnet.
Några dagar senare fick jag besked av tjänstemannen att detta att tippa grus på fornminnet och förstärka en körväg var inte tillåtet. Det stora skogsbolaget hade inte meddelat Länsstyrelsen och Länsstyrelsen hade givetvis inte sagt JA till detta.
Bedömningen som Länsstyrelsen gjorde var, att detta var ett brott mot vissa lagparagrafer och att Länsstyrelsen hade för avsikt att polisanmäla detta tilltag.
Jag fick också reda på att en särskild avdelningen inom Polisen (NOA, Nationella Operativa Avdelningen) handlägger denna typ av ärenden.
Så var det med det. Så mycket mera vet jag inte i dagsläget.
Vad jag kan förstå så har inga timmertransporter ännu skett på den uppgrusade körvägen över fornminnet. Vi får se vad som händer.
Har åkt en hel del bil i skogen på senare tid. Karantänutflykter. Det är slående att det avverkas väldigt mycket runt omkring där vi bor. Om man åker på skogsvägarna runt Riddarhyttan så är det hyggen och återigen hyggen, upplagt timmer och massaved nästan över allt. Rishögar som ska bli flis. Rotvältor efter omkullblåsta träd.
Det är klart att man funderar hur detta skall bli. Tar verkligen skogsägaren ansvar för det ekologiska systemet som finns i skogen. Kan däggdjuren överleva här med minimala skogar som omges av kalhyggen? Har skogens fåglar tillräckligt med träd för att bygga sina bon? Kräldjur, insekter, spindlar, hur förändras livsbetingelserna för dessa arter? Vissa arter av växter och svampar, försvinner de i vissa områden? Vad händer med grundvattnet?
Hur länge dröjer det innan såren efter skogsmaskinerna är läkta?
Det är många frågor som dyker upp och många funderingar att oroas över. Den biologiska mångfalden, vad är den värd i dessa avverkningstider?