Kategoriarkiv: Historia

Får man verkligen köra med en timmerbil över ett fornminne?

Mellan Övre och Nedre Skärsjön i Riddarhyttan, nordväst om Bäckegruvan, på båda sidor om riksväg 68 ligger Riddarhyttans första kopparverk med anor från 1400-talet. Ett fornminne.
Jag observerade för en tid sedan att någon, jag antog att det var det stora skogsbolaget, hade tippat minst två stora gruslast efter den körväg som går från väg 68 upp mot Övre Skärsjön. Mina misstankar kom direkt att man skulle förstärka vägen för att kunna avverka skog längre upp. Alltså grusa upp en körväg för timmerbilar över fornminnet.
När jag kontrollerade hur det såg ut ovanför fornminnet kunde jag konstatera att man redan då hade avverkat ett stort område från denna körväg västerut bort mot Sjögruvan, Övre Skärsjöns sydvästra hörn.
För att få ut detta timmer antog jag att man planerade att köra med timmerbilar och skotare över fornminnet, och även kanske lägga upp timmer och ris på norra delen av fornminnet.

Jag skrev därför ett brev till Länsstyrelsen, beskrev vad jag hade iakttagit och ställde följande tre frågor:
– Om det är som jag befarar, kan detta verkligen vara tillåtet?
– Är detta något som det stora skogsbolaget har meddelat Länsstyrelsen?
– Har Länsstyrelsen sagt JA till detta?


Dagen efter att jag skrivit brevet till Länsstyrelsen var gruset utplanat och förstärker nu en körslinga runt på fornminnet.

Det gick bara någon dag, så hörde en tjänsteman från Länsstyrelsen av sig. Hon sa att utifrån vad jag hade skrivit, och vad jag berättade så hade hon för avsikt att åka upp till Riddarhyttan och se på plats hur det såg ut vid fornminnet.

Några dagar senare fick jag besked av tjänstemannen att detta att tippa grus på fornminnet och förstärka en körväg var inte tillåtet. Det stora skogsbolaget hade inte meddelat Länsstyrelsen och Länsstyrelsen hade givetvis inte sagt JA till detta.
Bedömningen som Länsstyrelsen gjorde var, att detta var ett brott mot vissa lagparagrafer och att Länsstyrelsen hade för avsikt att polisanmäla detta tilltag.
Jag fick också reda på att en särskild avdelningen inom Polisen (NOA, Nationella Operativa Avdelningen) handlägger denna typ av ärenden.

Så var det med det. Så mycket mera vet jag inte i dagsläget.

Vad jag kan förstå så har inga timmertransporter ännu skett på den uppgrusade körvägen över fornminnet. Vi får se vad som händer.

Falles – ett torp i skogen

Om man åker skogsbilvägen från Riddarhyttan och Källfallet norrut via Skilbyarna och Fyrkanten på väg mot Ribäcken, Lövslätten och Malingsbo, passerar man ungefär halvvägs ett gammalt torpställe som hette Falles. Denna skylt efter vägen utmärker platsen.

Platsen är relativt högt belägen – ca 250 m över havet – och är på äldre kartor benämnt ”Fallet”, men Riddarhytteborna har alltså kallat denna plats för Falles under många år.

Resterna efter en jordkällare syns från vägen. Det välvda taket av slaggsten har stått pall för väder och vind under alla år.

Jordkällaren vid Falles

Torpet låg bakom jordkällaren i väst-östlig riktning och mätte ca 9×7 meter med en förstukvist på södra sidan. Av byggnaden finns endast en del av grunden bevarad, samt en tegelhög efter skorstenen.
Det är oklart när torpet byggdes.

Husgrunden – ett hörn.

Cirka 50 meter söder om husgrunden, på söder sida om nuvarande väg, låg ladugården. När den byggnaden revs 1954 ska trävirket ha plockats ner och använts till en hockeyrink på ”Sahara” i Källfallet.

Ruinen efter ladugården vid Falles, som den ser ut idag.

Riddarhyttebon Ivar Jansson gjorde i slutet av 1970-talet en genomgång av rivna torp och boplatser runt Riddarhyttan. Han har på ett mycket förtjänstfullt sätt dokumenterat de olika torpställena. Jansson redogör i sin sammanställning för vilka människor som bott vid de olika torpen, samt i någon mån försökt återge hur boskapsbestånden såg ut.

Den sista brukaren ( åren 1930-1950 ) vid Falles var Theodor Bergman med hustrun Emma.
Deras barn hette: Filip, Folke, Olle, Anlis och Åke.
Djurbesättningen torde ha varit 3-4 kor, kalvar, 1-2 grisar och höns.
Brukarna av torpet under 1800-talet och 1900-talet var skogsarbetare, körare och kolare.

År 2005 tog Västmanlands Museum fram en skrift där man inventerade levande kulturväxter vid lämningar och torp i Lillhärads socken och kring tio övergivna och raserade torp omkring Riddarhyttan. Bilden ovan kommer från den skriften. Fotografen är okänd.

När inventeringen gjordes 2004 fanns runt torpet vid Falles: Träjon, Röda vinbärsbuskar, Olvon, Renfana och Syren.

För den växtintresserade kanske ett besök vid platsen fram i juni/juli ger en del intressanta spår efter kulturväxter.