Motion om migrationsverkets regelverk

Motion till Socialdemokraternas distriktskonferens i Västmanland våren 2023

Jag förstår inte hur regelverket som Migrationsverket har att följa ser ut, och/ eller hur det kan tolkas av tjänstemännen på verket som det görs. Gång på gång ser vi i media hur människor utvisas från vårt land på till synes obegripliga grunder.
Det är ju riksdagen som fastställer lagar och förordningar, därför torde det gå att ändra på regelverket.
Några exempel:
Under hösten handlade det om Liza Alexandrova-Zorina, rysk journalist som befinner sig i Sverige, som varit kritisk till Rysslands krig i Ukraina. Hon hotas av repressalier om hon utvisas till Ryssland.
(Läs gärna Dagens Nyheters artikel på denna adress https://www.dn.se/kultur/putinkritisk-rysk-journalist-hotas-av-utvisning/ ) Hon skulle utvisas!
Efter protester ändrade sig Migrationsverket.
För ett tag sen var det en femåring som ensam skulle utvisas till Nigeria!
Efter upprörda skriverier blev det visst inte så.
Nu nyligen är det en 10-årig flicka som ensam ska utvisas till Nicaragua.
Vi får se hur det går med det. Exemplen kan göras många.
Här ett lokalt exempel:
Två afghanska bröder som snabbt lärde sig svenska och som har/hade arbete inom äldreomsorgen i Skinnskatteberg, då hotades plötsligt den ene av bröderna av utvisning till Afghanistan.  Han lämnade då Skinnskatteberg och Sverige och flydde vidare till Tyskland eller Frankrike. Kändes mycket märkligt. Skinnskatteberg och Sverige hade haft nytta av båda bröderna, de hade ju börjat etablera sig här i samhället.

Det är ju inte enbart nya borgerliga regeringen med sd i släptåg, som står bakom detta reglemente som migrationsverket har att arbeta efter. Vi i s har ju haft möjlighet att påverka migrationspolitiken, under flera år.

Människor som har arbete, som försörjer sig själva, som betalar skatt och är en tillgång för landet, varför ska de utvisas? Vi socialdemokrater måste stå för en human flyktingpolitik, en politik som värnar asylrätten och som står upp för mänskliga rättigheter.

Jag vill med denna motion att distriktskongressen ställer sig bakom följande:
– att socialdemokraterna i riksdagen verkar för att regelverket som migrationsverket har att rätta sig efter ses över, så att inga tolkningar av regelverket kan göras så att utvisningar kan ske på obegripliga, inhumana och märkliga grunder.

Lars Andersson
Riddarhyttans socialdemokratiska förening
Skinnskattebergs Arbetarekommun

Hoppbacken i Uttersberg

Denna text och några av bilderna har tidigare varit publicerade i nr 6 av tidskriften Periferi.

Det gick nog åt ganska många arbetstimmar att bygga hoppbacken med ideella krafter!

Vem bygger en hoppbacke på en bergknalle mitt ute i skogen?
Året är 1939 när Uttersbergs Idrottsklubb inviger sin egenhändigt ihopsnickrade hoppbacke vid Smaltorp väster om Hedströmmen, nordväst om samhället.

Man drömde antagligen om att få sväva. Sväva som svenske mästaren Sven Selånger, som hade vunnit både OS- och VM-medaljer i den ärofyllda sporten.


Man kunde hoppa 24 meter i hoppbacken i Uttersberg. Här är det någon som svävar! I bakgrunden isbelagda Hedströmmen.

Backen var förhållandevis stor, man kunde hoppa hela 24 meter. Vid invigningen den 5 februari kom ca 2000 betalande åskådare! Ett extra tåg från Köping var insatt på den smalspåriga järnvägen KURJ och lottakåren sålde varm korv…

En affisch från den tiden!

Intresset för backhoppningen svalnade dock ganska snart och redan 1945 hölls den sista hopptävlingen.
Naturen har idag återtagit bergknallen och hoppbacken är numera i stort sett bara ett minne blott.

Det var ett omfattande arbete att anlägga hoppbacken.

Bilderna till denna text har jag fått låna av Skinnskattebergs hembygdsförening. Tack för det!

Om du vill veta vad nr 6 av tidskriften Periferi innehöll, då kan du
KLICKA HÄR.

Plåtorkestrarna efter 66:an

Den uppmärksamme bilföraren som åkt riksväg 66 från Västerås via Surahammar och Fagersta upp i Dalarna har märkt att det här och där står spelande metallorkestrar uppställda, som ett slags installationer. Av ren nyfikenhet kontaktade jag Paul Pålle Elgström från Surahammar, konstnär och plåtslagare som tillverkat dessa ”statyer” och gjorde en liten intervju med honom.

”Att folk reagerar är det som driver mig”, säger Paul…
Detta är en något bearbetad text som tidigare var publicerad i Periferi 7 som kom ut hösten 2021.

Fotografier – Paul Pålle Elgström
Intervjuare – Lars Andersson

Linda B bluesband

Paul, hur kom du på idén att börja göra plåtorkestrar?
Oj, svåraste frågan, som ofta kommer upp, som jag tyvärr inte har något roligt svar på, men det skulle förvåna mig om den inte smög fram i badkaret, där många av mina hyss börjar.

Hur många orkestrar har du gjort, står alla efter riksväg 66?
Det finns sju stycken efter 66:an och fem stycken på andra platser t ex vid skulpturparken i Ängelsberg och vid Landsberget. Har för tillfället Elvis och Status Quo hemma i garaget och de skulle behöva komma ut. Så skulle någon av läsarna ha en bra plats vid en större väg, t ex på ett hygge, vid en äng, åker eller dylikt där orkestern syns när man kör förbi så hör gärna av er. Det som är mitt motto är att de ska stå där man minst förväntar sig att se dem.

Är det någon orkester som du är speciellt nöjd med?
Favorit, hmm, de e ju alla mina barn, men Linda B bluesband smäller högt.

Motörhead


Ser på din Facebooksida att väldigt många uppskattar dina orkestrar, hur känns det?
Att folk reagerar är precis det som driver mig. Gör att det blir kul att fortsätta. Jag tycker det är jättekul, när folk hör av sig. Jag är imponerad hur alla kan hitta mig.

Hur många orkestrar planerar du att göra?
Oj, kan tänka mig massor bara jag hittar bra ställen att sätta upp dem på. Där behöver jag nog lite hjälp från olika markägare om det skall vara ” lagligt ” hihi. Men planer finns på bl a Elton John, ABBA, Sex pistols, Miss Li osv.
Min första tanke var att ha musiker längs hela 66an från Västerås till Sälen, det var prio ett, men har nu även tänkt på andra ställen efter större vägar, bara platsen är “oväntad” .

Tack för att du ville medverka i denna intervju Pålle!
– Tack själv för att du hörde av dig, det blev jag glad över

Äppelknyckarpojkarna

Om du vill veta vad som mera fanns i nummer 7 av tidskriften Periferi så kan du
KLICKA HÄR

.